Idag, sista dagen i frihet, spelade jag och min syster Xbox och Wii. Snart serveras middagen, den sista måltiden i det fria. Skolan, fängelset, den lärorika byggnaden, kalla det vad ni än vill, börjar på nytt i morgon. Det är som en mardröm som bara dröms om och om igen. Med små mellanrum, avbryts dessa hemska mardrömmar av de små, enhörnings-fantasiland-överlyckligt-glädjande drömmar, även kallade lov.

Till och med är jag hellre sjuk än att tvingas till att vandra runt i ett trångt, illaluktande, fullt klassrum där hälften av rummet används som förvaring av material.
Och alla dessa ämnen, papper, pennor, sudd, pärmar och överflödande mängder av böcker. Där allt ska rymmas i en 20x35 centimeter stor låda som aldrig får städas. Alla siffror, bokstäver och uråldriga tecken som kan förvirra vem som helst.

Det är en evig mardröm mina vänner.